still leben, still lieben

still leben, still lieben var rubriken på ett videoverk en konstnärskollega gjorde för ett par år sen. Just nu lever jag, det gör jag varje dag. Men kan jag älska, det är frågan. Jag orkar inte med den besvikelsen en gång till. Jag tillhör typen som har sååå lätt för att få bli kompis med tjejer, men vill de ha mig som mer?. Nej är svaret på den frågan. Mitt senaste förhållande var en katastrof kan jag villigt erkänna. Det var rena mardrömmen. Vågar jag älska igen? Jag vet inte. Jag är så osäker på allt just nu. Men som min kloke sysselsättningsförmedlare sa:

Du måste leva ditt liv på heltid, Andy

Tankarna snurrar mer än vanligt. Vågar jag eller inte. När är det min tur att få känna närhet igen? Jag vet att jag är ganska fysisk av mig, jag behöver mycket beröring, kramar etc för att må bra. Klarar jag ett nytt förhållande? eller är det bra med ensamheten?
jag tänker också på johan heltnes textrad

min morfar sa: gift dig ung, när du är ansvarslös och dum, annars blir det aldrig av (tisdagsvänner när det snöar, Vetenskapliga bevis för att jesus lever, 2008, Johan Heltne

/ eder planck